Så var det tisdag igen och då vet man ju vad som gäller när man ligger där i sängen helt naken och tittar på Mona Ingeborg Sahlin, född Andersson 9 mars 1957 i Sollefteå, när hon har ett stycke zebrafärgat svärd i slidan så att säga. Det var ju givetvis dags för att gå till den berömda samhällstjänsten och göra rätt för sig i samhället, det började med en halv timmes rast innan jag hoppade in i lastbilen och drog till en villa i högdalen där vi sedan plockade ut massa möbler och gammalt skit från ett döds boende, jag hatar verkligen de eftersom de luktar gammal överkörd grävling där inne. När de väl kom till frysen så hade dom givetvis stängt av strömmen så när jag skulle ta ut allt hittade jag massa saker som gick ut för så att säga ett tag sen. Hittade en gammal pirog från 2004, luktade helt jävla underbart, synd bara att jag redan hade bärt ut mickron annars hade jag haft en riktig kalas måltid. Nog om det där skiten, nu skall ni få höra något rikligt roligt som hände mig när jag väl kom tillbaka till arbetsplatsen. Där stog det en väldigt mörk man i mustach och säger att han känner mig och att vi är arbetskamrater sedan länge, så jag vrider mig i garv och går där i från. Efter kommer denna mörka skugga och börjar säga något på ett språk jag inte ens fanns, då slutade med att jag blev tvungen att sätta mig på huk och garva ihjäl mig. För om ni har sätt den här filmen "Gudarna måste vara tokiga" då vet ni nog vad jag talar om. Efter mitt epelepsi anfall gick jag med bestämda steg mot bussen och tog tuben till gullmarsplan och tog första bästa buss mot Brevik, på bussen satt det en kille och en tjej som pratade om när Picasso målades och jag satt där och verkligen lyssnade, dom kan inte ha varit äldre en 14-15 och så vräker ena personen ur sig att han använde "kubismens formspråk" och då kunde jag inte hålla mig för garv som vanligt, jag skall jämt garva när det är som pinsammaste, USCH och FASA!


XOXO